Två grejer som egentligen inte får plats på presentationsbilder på exempelvis Helgon.net, men som folk ändå envisas med att pressa in:

• Urringningar
• Gitarrer

Jag är ledsen alltså, men jag tror faktiskt att kortet är för litet hur man än lutar huvudet.

Jag har varit inne på det förut, jag vet, men det tål ändå att sägas igen:

Ibland är man så mycket barn verkligen. Ovuxen alltså, om det nu heter så.

I skrivande stund är jag hos mina föräldrar och vi har besök. Eller, mina föräldrar har besök av några andra föräldrar, men deras barn är inte med. Jag är däremot med, och jag är därför det enda "barnet" i sammanhanget.
Mina halvhyfsade kunskaper på universitetsnivå spelar ingen roll, inte heller att jag precis marinerat och styckat upp oxköttet papporna strax ska grilla. Ingen har sagt något om det och det spelar ingen roll - jag är barnet här och medan papporna tar en whiskey vid grillen och mammorna skrattar högt från en soffa så sitter barnet vid sin laptop och väntar på ett "maten är klaaaaar!".
Jag funderar lite när gränsen går, att man kanske måste ha egen bil eller nått för att känna sig vuxen bland sina egna föräldrar.

Eller så gör man aldrig det.

Nu är tydligen maten klar.