Jag har varit inne på det förut, jag vet, men det tål ändå att sägas igen:
Ibland är man så mycket barn verkligen. Ovuxen alltså, om det nu heter så.
I skrivande stund är jag hos mina föräldrar och vi har besök. Eller, mina föräldrar har besök av några andra föräldrar, men deras barn är inte med. Jag är däremot med, och jag är därför det enda "barnet" i sammanhanget.
Mina halvhyfsade kunskaper på universitetsnivå spelar ingen roll, inte heller att jag precis marinerat och styckat upp oxköttet papporna strax ska grilla. Ingen har sagt något om det och det spelar ingen roll - jag är barnet här och medan papporna tar en whiskey vid grillen och mammorna skrattar högt från en soffa så sitter barnet vid sin laptop och väntar på ett "maten är klaaaaar!".
Jag funderar lite när gränsen går, att man kanske måste ha egen bil eller nått för att känna sig vuxen bland sina egna föräldrar.
Eller så gör man aldrig det.
Nu är tydligen maten klar.
monoton und minimal, meine welt ist ganz total
3 comments:
Man blir mindre ovuxen sa fort nagon yngre ar med i sallskapet. Aven om den yngre ocksa ar ett "barn" sa ar du mindre "barn" eftersom du inte ar yngst. Det ar atminstone kanslan jag har fatt...
Bil hjälper inte... Du måste skaffa dig barn helt enkelt. Eller göra en tonårsrevolt fast i vuxen ålder. Tatuera dig eller börja kajalsminka dig hårt och skär dig med rakblad på armarna så skall du se att du får den vuxna uppmärksamheten du förtjänar.
Am there, doing that :)
förvånsvärt att den här status-regressionen Alltid inträffar.
Men det är svårt att komma undan, lika bra att ta det till sig och utnyttja dess fördelar.
Bra blogg förresten, intressanta inlägg.
Post a Comment