Imorgon är på sätt och vis en stor dag. Ett statement, kan man säga. Imorgon ska jag på min första "90-tals fest". Sug på det liksom, tänk efter vad det egentligen innebär...

Just det - 90-talet börjar bli längesen OCH du (jag) börjar bli till åren.
Ok, det kanske var att ta i, men man måste ändå inse att 90-talet är mitt första medvetna decennium och det är helt plötsligt tillräckligt längesen för att dedikera en fest till. Visst, jag har varit på 80-tals fester, men det har alltid känts som en plojgrej. Jag var som mest 8 år under 80-talet. Jag har aldrig köpt ett par ballongjeans och menat det.
Men mittbena, det har jag haft. Tamejfan.

Vi snackade om det, vad som egentligen är "so 90's". Här är några grejer:

• Filaskor. Stora, runda jävla Filaskor.
• Marwin- och Fruit of the loom-sweattröjor. Jag minns framförallt att alla tjejer körde Marwin. Det fanns olika färgkombinationer för tröjan och texten, och på något sätt kändes det som att alla bestämt vilken som var just deras kombo. Jag minns att Carro hade en vit med blå och röd text. Jag tyckte den var skitsnygg.
• Buffallodojor. Även detta en tjejgrej. Man kanske la märke till sånt mest... hur som helst tyckte vi det var skitsnyggt också. Faktiskt.
• Filippa K-stretchjeansen. Ok, nu börjar ni bli lite osäkra på mig... men faktum är att alla killar verkligen kommer ihåg Filippa K-stretchjeansen. Dom... satt, liksom... tajt. På tjejer alltså.
• Skateboardstilen. Det här var nog min hemmaplan antar jag... stora brallor, stora t-shirts (gärna Droors, Emerica, Evol eller dylikt), stora hoodies (jag hade en fet Tommy Hilfiger), rakad skalle. Och nitbälte såklart. Skatestilen blandades gärna med basket-hiphop-stilen för att... ja, för att jag var bättre på basket än på skateboard. Mest av allt minns jag mina DCshoes. DCshoes Syntax.
• Tumring. Som fan.
• Jeans som man klippt upp längs sömmen på insidan. Någon slags custom-bootcut som jag aldrig förstod egentligen, men så var det.

Listan kan göras lång. Vi får se om det blir något av det, men det var fina år även om dom känns långt borta idag. Det som egentligen är skiten angående 90-talet är dock musiken - visst, historiker må hävda annat, men inget har knockat mig hårdare än rocken från millenniumets sista år. Det finns oändligt många namn att droppa, men Smashing Pumpkins, Radiohead, Rage Against The Machine är några av dom som ska ta åt sig äran för mina ömmande fingertoppar och rockstjärnedrömmar.

I salute you.