"Men fy fan va jag aldrig ska ha sådär tajta jävla brallor!"

Word.
Det var den senare delen av 90-talet och vi kunde inte föreställa oss sådär tajta jävla brallor alltså, inte en chans.
Brallorna var inte ens särskilt tajta. Tajtare än våra såklart, men just det säger faktiskt ingenting... men det räckte för att vi både skulle lova och mena varenda ord. Tänk hur jag har tappat det.
Jag kan tänka mig allt numera.
Det blir liksom logik när man inser att man äter kött, lyssnar på dödsmetall, pluggar nationalekonomi, spelar i ett band med oerhörda eurovibbar... Vilka gamla löften till sig själv har man kvar att bryta egentligen?
10 år senare innehåller mina jeans 2% spandex. Jag skulle aldrig få på mig dom annars.