Tiden förändras alltså - kidsen blir polare via internet och själv passar man på att kasta sig med segregerande uttryck som "kidsen" och känna sig som Ulf Lundell.
I alla fall, det är fint med nya vänner. Jag gillar mest att träffa nya vänner på otippade ställen. Typ på krogen eftersom... ja eftersom man aldrig direkt försöker skaffa just vänner på krogen. Överlag kan man väl säga att man snackar rätt lite med obekanta snubbar när man är ute, så det är inte så konstigt att det är så sällan.
När det väl händer så är det dock lustigt, för det är ofta uppenbart att man ska bli polare. Såklart. Annars skulle man ju missa det. Man missar ju så mycket när man är ute och härjar...
En gång var det inte tänkt att jag och en ny bekantskap skulle bli polare. Jag visste om det här, men det gjorde inte han. Jag hade visserligen varit vänlig nog att bjuda på skumpa under kvällen, men jag gjorde det ur en ljusstake (och mest för att se om han skulle dricka ur den. Det gjorde han).
När lamporna tändes sa jag till honom vad jag tyckte:

"Ha! Du ser ut som Bobby Gillespie!"
"Öh... ok... har du msn?"

Jag kunde inte ens ljuga. Jag försökte spela cool, som jag hade hört frågan förut. Som jag hade ställt frågan till 1000 andra jag träffat för första gången och connectat lite kompisaktigt med.
Sen gick jag hem och kände mig som Ulf Lundell.
Nu har jag tokfan på min msn.