Och i ruset blir vi som barn. I ruset blir vi oss själva, ärliga som barn.
Det var efterfest imorse minsann, hualigen. Det hade varit en fantastiskt trevlig förfest samt klubbgung. Klackarna i taket alltså, pop som fan - Embassy, Tiga, Justice och Radio Departments nya.
Snyggt. 2006.
Men sen händer något på vägen till efterfesten... vi slutar vara snygga. Ingen är snygg klockan fyra på morgonen med svettigt hår och hängigt ansikte. Ingen är snygg samtidigt som dom trycker en pizza på rekordtid med rödvinsfläckar på skjortan.
Framförallt är ingen snygg när dom spelar luftgitarr på ett bord till gamla Alice In Chains-dängor. Det är inte snyggt 2006, men alla kan såklart texterna utantill. So much för indiepop liksom, so much för opposing rock n'roll. När vi ärliga som barn så väljer vi grunge framför slick electropop. Jag är ledsen, dagensskivaforumare.
Ja där och då är vi barn och på ett sätt det snyggaste som finns. Pete Doherty kan slänga sig i väggen, där och då definerar vi spritromantik. Jag är ledsen, mamma.

Klockan 5 säger några att det går en taxi hemåt. Det är en av dom där bilarna jag vet att jag måste ta om jag vill leva nästa dag.